Julstick!

Mötte upp Fredrik och Mathias idag som gett sig ner till kjugekull. Riktigt gött väder, trots några minusgrader. Fredrik hängde ännu en gång i toppen Monolith, men lyckades inte kravla upp. Mathias lyckades däremot överrumpla arèten till vänster om sprickan, Delikat i kvadrat, 7b. En fin dag!

Mathias på ryggknäckande starten på Delikat i kvadrat.

Inte snyggt, men bra.

Ingen av dessa bestigningar är speciellt stilfulla, men jag är ändå glad att jag kom upp. Speciellt Ahab har jag ju hållt på med ett tag, så det var skönt att den gav med sig. Jag får väl en ny chans att toppa ur den bättre när det blir dags för sittstarten. Den här tillfälliga framgången betyder dock inte att jag blir sysslolös, det finns gott om problem kvar på listan...
Vad gäller graden på Ahab verkar det finnas lite olika bud. Konsensus på 27crags är 7b, medan den lokala traditionen verkar peka mer åt 7a+. Inget move är jättesvårt, men det är ju en ganska hög boulder, där det gäller att hålla ihop det hela vägen.

Två sjuor på Kjuge from jonas nilsson on Vimeo.

Nytt problem i Hult!

Det var förra vintern jag hittade den här linjen. Lite konstigt nästan, att den har klarat sig så länge med alla värnamoklättrare som varit här och härjat. Det är nog en gran jag kan tacka för det. Den stod nämligen lägligt i vägen, tills den dagen då dess ålder bedömdes vara mogen och den blev nedsågad. Jag fick ägna några sessioner vid blocket. Det gick hyfsat fort att lista ut hur jag skulle göra, men ganska länge tills jag fick ihop allt. Startflyttet är det mest besvärliga, då stegen inte är mycket att hurra över.
En rolig kuriosa är att det finns en dunderjugg mitt i linjen, men som jag faktiskt inte använder. Jag är inte säker på att det blir lättare om man använder den, förmodligen inte... Graden känns svår att sätta, men jag tror 6c kan vara rimligt...
Åk gärna dit och testa!


la folie solitaire from jonas nilsson on Vimeo.

Nya block?

Området kring Kristianstad är rätt väl utforskat, så mina ambitioner att hitta ny sten här i trakten har inte varit höga.  John och co har gjort ett bra jobb och funnit många godbitar. Jag har själv inte tagit mig tiden att utforska allt, men tänker ta mig an det som inte är alltför hårt nästa säsong.
Hursomhelst så var vi på väg till Hultastenen, när Kenneths keffa iphone föreslår att vi ska köra en liten skogsväg. Eftersom vi inte var helt bekanta med den bästa vägen till Hultastenen körde vi på. Vips så var vi långt inne i skogen på en väg som knappt gick att komma fram på, än mindre bakåt. En snabb titt på telefonkartan som var intställd på "satelit" fick mig att undra vad för stor grå klump som låg bland alla träd 20 meter från vår position. Nyfiken sprang jag dig för att kolla. Ett maffigt block var det. Det bjuder visserligen inte på så fina tak och många linjer som Hultastenen, men högt är det, och några godbitar finns där. Jag har sedan varit där och borstat och utforskat området mera. En ensam sten bjuder på en riktigt läcker linje. Om den går att göra återstår att se...

Två fina slabbareter, en på höger sida plattan, en på vänster.

Det återstår att se om det går att ta sig upp på mitten med...

till höger finns grepp hela vägen upp. På mitten är det lite mer tveksamt...

Lätt överhängande, en del bra grepp och väldigt högt.

Samma sida från annan vinkel.

Kan bli kul.

Lång dyno från sprickan som bjuder på bra juggar.

Påsken på Kjuge

Det klättrades en del över påsk, som traditionen bjuder. Skogen full av långväga besökare som försöker kravla sig upp för solvarma block. Andreas kom ner från Stockholm, och vi spenderade två dagar ute på Kjuge. Andreas har ju under årens lopp samlat på sig en samling problem som han skavt på, men ännu inte lyckats besegra. Hans stora nemesis, Nä, men Jeppe, lyckades han till allas stora glädje komma upp för. En del andra problem i den nämnda samlingen får vänta till framtida besök. Själv repeterade jag en del problem som jag inte klättrat på länge, och lyckades även lägga något nytt till listan.

Alfred, en spottare i sann Göteborgsanda.

Ett av problemen som får vänta. Revansch till hösten för Herr Mälarstedt?

Man får anpassa bestigningarna till sin förmåga.

Andreas känner på flytten på Ghetto.

Fina areten ss, 7a+

Den här har jag jobbat på vid några tillfällen, och igår gick den ner. Det vassa greppet som man går till med vänsterhanden i starten är inte roligt att hålla. Det äter hål i fingret...
Även om det kanske inte är en av Kjuges finare 7a+ tycker jag ändå att sittstarten lägger till vissa kvaliteér till problemet.
Tyvärr är fokuset i filmen inte rätt, och Alfred försöker stjäla uppmärksamhet som vanligt.


Fina areten SS from jonas nilsson on Vimeo.

Nygammalt problem i Småland

Var hemma för någon helg sedan. Passade på att klättra "Jonas Hemligheter" i nya hult/slättmon. Crimpen som man använder flög all världens väg, men det visade sig att det inte blev så mycket svårare att klättra problemet utan den. Fint problem, om än lite lågt.
Tyvär är inte kvaliten på filmen den bästa, då jag filmade med mobilen.

småland from jonas nilsson on Vimeo.

Ahab, framsteg.

En fantastisk linje. Den har det mesta, hög, känslig och teknisk, coola rörelser. Hade det inte varit för Alfred så kanske den hade gått ner vid det här laget...
I värsta fall så blir det min nya Matador, dvs 25 långa skavsessions för att komma upp. Det är tydligen toppen som bjuder på den värsta svårigheten i kombination med bra höjd och lite kill i magen...


ahab from jonas nilsson on Vimeo.

Veddslan 7a

Det är ett sådant där problem som man sett på bild i guiden. Tänkt att det nog är rätt lurigt och svårt. Men det gav sig rätt snabbt när vi väl hade kommit på hur man skulle göra. Det är inte speciellt hårt, mera lite svårt...

veddslan from jonas nilsson on Vimeo.

En lördag

Kenneth på Rhinestone Cowboy. Han börjar närma sig kanten..

         

Veddslan, luriga grejjer.

Henke sprätte till bra och fick nästan tag i kanten på Cannonball. Om man är bekant med pojkstackarns längd  blir man imponerad över denna bedrift.

Ghettosprickan äntligen besegrad!

Jag har varit och försökt ta mig upp för denna spricka ett otal gånger. Vid två tillfällen har jag haft slutgreppet, det absolut sista man kan hålla i, men ändå inte lyckats ta mig upp. När vi nu var i Göteborg för att fira nyår, åkte jag ut till Ulvås en sväng. På vägen tillbaka åkte jag förbi sprickan och tänkte att det kanske är idag det är dags.
Lite småtrött efter några försök på Vinterareten och Walk the line packade jag ändå ur paddorna ur bilen och gjorde mig redo att åtminstonde se hur det kändes. När jag står där och kritar på, tvärstannar en vit rostig Fiat precis bakom mig, en kille säger på sprucken svenska; vad gör du? Ska du sova här eller?
Jag förklarade att jag skulle klättra. -Klättra? Det här måste jag se! Så helt plötsligt står det tre snubbar med dunjackor och adidasbrallor på trottoaren bakom mig. Fiaten är smidigt parkerad på trottoaren. Jag börjar klättra, och det går bra. Jag kan inte minnas att den var så här lätt. Crimpen känns bättre än någonsinn och istället för att chansa till greppet till vänster kan jag ta det lugnt och fint. Allt går bra tills jag tar toppen. PUMP! Börjar slira runt med fötterna på frashelvetet till sten. -Kom igen! ropar de tre grabbarna. Jag försöker desperat böja hela handleden till någon slags krok. Till slut orkar jag inte längre, utan trillar ner. Min puplik undrade om det gjorde ont, men tappar sedan intresset och drar.
Jag vilar ett tag, sen bestämmer jag att jag ska upp. På ett inte alls lika snyggt sätt som första gången tar jag mig ändå upp till toppjuggen och lyckas kravla mig upp.

Ghettosprickan from jonas nilsson on Vimeo.