Jul i Småland brukar innebära att jag hinner klättra en del. Denna julen har det dock regnat helt sjukt mycket, men lite klättring har jag lyckats klämma in.
Med alla barn, hundar, mat och allmän julhysteri har jag upptäckt att det verkligen är välgörande att få komma ut i skogen och bara få vara en stund för sig själv, och mest koncentrera sig på hur man ska göra det där flyttet.
Först en sväng till Hult, gamla området, där jag tidigare inte riktigt lyckats hitta problemet Bye, bye (Hey hey). Denna gång hittade jag det, och lyckades efter mycket besvär få det klätterbart. Mossan hade vuxit över många grepp, och det var blött. Roligt förstaflytt, halvdynamiskt med en häl man får påminna sig själv om att verkligen dra med för att nå upp med högerhanden. Helt ok problem som jag lyckades få gjort mellan två skurar.
Kvällen därpå regnade det ordentligt, men jag gav mig ut för att kolla upp ett bar block som såg intressanta ut på googlemaps. När jag parkerat bilen, tänt pannlampan modell större och ska till att ge mig ut på en stor fälla där blocket ska ligga, kommer en annan bil och stannar några meter bort. Tänker att det är bäst att jag presenterar mig själv, då det jag håller på med säkert verkar en aning mystiskt. Mycket riktigt är det två medelålders män som uppger att de är ute och patrullerar bygden efter inbrottstjuvar. Jag förklarar att jag ska kolla på en sten, som jag sett på en satellitbild. Det hade nästan varit lättare att säga att jag bara var och rekade lämpliga sommarstugor att göra inbrott i, nu fick jag istället lägga 20 minuter på att förklara varför jag letar efter stenar kl. 22 på kvällen, i ösregn. Hursomhelst kände de till den stora stenen jag letade efter, och tipsade om ett bättre sätt att komma dit. Sen avslutade de med -Akta dig därute, det är fullt av grisar och älgar här. Så en smula orolig gav jag mig ut för att leta sten. Jag hittade den ganska snabbt, och den visade sig vara helt ointressant ur klättersynpunkt. Att hitta tillbaka till bilen var inte lika lätt, och jag tyckte jag började höra konstiga ljud bland alla buskar och sly. Till slut hitta jag tillbaka till bilen, men bestämde mig för att avsluta kvällens stenjakt.
Den enda helt regnfria dagen var den 27:e, då tog jag en sväng upp till Dahlsbor på kvällen. Blocken var blöta, men gick att torka upp rätt smidigt, och höll sig därefter torra. Jag fick gjort de 2 problemen jag åkte dit för. Fantastisk sten i Dahlsbor, väl värt ett besök. Jag försökte få med mig lite värnamofolk, men det visade sig vara svårare.
Min film from jonas nilsson on Vimeo.
Med alla barn, hundar, mat och allmän julhysteri har jag upptäckt att det verkligen är välgörande att få komma ut i skogen och bara få vara en stund för sig själv, och mest koncentrera sig på hur man ska göra det där flyttet.
Först en sväng till Hult, gamla området, där jag tidigare inte riktigt lyckats hitta problemet Bye, bye (Hey hey). Denna gång hittade jag det, och lyckades efter mycket besvär få det klätterbart. Mossan hade vuxit över många grepp, och det var blött. Roligt förstaflytt, halvdynamiskt med en häl man får påminna sig själv om att verkligen dra med för att nå upp med högerhanden. Helt ok problem som jag lyckades få gjort mellan två skurar.
 |
| Bye, bye (hey, hey) 7a, Hult |
Kvällen därpå regnade det ordentligt, men jag gav mig ut för att kolla upp ett bar block som såg intressanta ut på googlemaps. När jag parkerat bilen, tänt pannlampan modell större och ska till att ge mig ut på en stor fälla där blocket ska ligga, kommer en annan bil och stannar några meter bort. Tänker att det är bäst att jag presenterar mig själv, då det jag håller på med säkert verkar en aning mystiskt. Mycket riktigt är det två medelålders män som uppger att de är ute och patrullerar bygden efter inbrottstjuvar. Jag förklarar att jag ska kolla på en sten, som jag sett på en satellitbild. Det hade nästan varit lättare att säga att jag bara var och rekade lämpliga sommarstugor att göra inbrott i, nu fick jag istället lägga 20 minuter på att förklara varför jag letar efter stenar kl. 22 på kvällen, i ösregn. Hursomhelst kände de till den stora stenen jag letade efter, och tipsade om ett bättre sätt att komma dit. Sen avslutade de med -Akta dig därute, det är fullt av grisar och älgar här. Så en smula orolig gav jag mig ut för att leta sten. Jag hittade den ganska snabbt, och den visade sig vara helt ointressant ur klättersynpunkt. Att hitta tillbaka till bilen var inte lika lätt, och jag tyckte jag började höra konstiga ljud bland alla buskar och sly. Till slut hitta jag tillbaka till bilen, men bestämde mig för att avsluta kvällens stenjakt.
Den enda helt regnfria dagen var den 27:e, då tog jag en sväng upp till Dahlsbor på kvällen. Blocken var blöta, men gick att torka upp rätt smidigt, och höll sig därefter torra. Jag fick gjort de 2 problemen jag åkte dit för. Fantastisk sten i Dahlsbor, väl värt ett besök. Jag försökte få med mig lite värnamofolk, men det visade sig vara svårare.
Min film from jonas nilsson on Vimeo.
