Kjugekull!

Viktor och jag bestämde oss för att dra ner till Kjugekull trots en lite tvivelaktig väderprognos. Det var blåsigt och grått, men sticket var helt okej. Då min förare ligger hemma i Gbg, och viktors gavs ut innan jag föddes, fick jag helt enkelt försöka göra en liten lista av de problem som dök upp i huvudet. Efter en kort uppvärmning på Cannonball-blocket, började det obligatoriska hoppandet. Jag var lika nära, eller lika långt ifrån, som vanligt på 6a+ varianten. Sen tyckte Viktor att jag skulle testa att göra 7a varianten statiskt. 7a varianten blir tydligen en 6c om man gör den statiskt. Det gick i alla fall över förväntan och jag kom upp på andra försöket.

Den statiska varianten av Canonball. Enligt V-mag som refererar till en "internetdiskussion" får man ticka 6c.

Vi fortsatte bort till Glasögonorm, ett problem jag varit nära på tidigare. Det gick rätt smidigt att komma upp, men just när jag mantlat och satt upp båda fötter på toppen, tappade jag balansen och föll. Obehagligt. Fick köra ett varv till. Jag vill poängtera att jag gjorde den riktiga varianten och mantlade med hälkrok till höger, inte fegvarianten där man bryter över åt vänster. (som Dan). Viktor kom en god bit på vägen med hjälp av mina blodiga tickmarks som en flapper i handflatan och en trasig häl lämnade efter sig. Det räckte inte hela vägen upp, men han har den nästa gång.

Fina areten och Y-front rev vi av på vägen mot caféblocket. Där bjöd Clark Kent hårt motstånd, och greppen var lite slibbiga. Dynon "Tunga" strax till höger gav med sig lite lättare. Nu började huden kännas rätt sliten, men det fanns ljus kvar till några press på Mocca. Mocca har jag dragit i några gånger tidigare, men tyckt att den varit barsk för 6a+. Idag gick det betydligt bättre.

Summa sumarum: En riktigt bra dag i Kjuge. Det kan ha varit Viktors förtjänst, finns inget som peppar som genuint småländska tillrop när man klättrar. Ska se till att ta med honom på fler Kjugeresor!

Viktor söker lång in i själen efter styrka till ett sista försök på Mocca