En ny bakom ladugården

Ett par hundra meter bakom mina föräldrars hus finns ett par stenar. När började titta närmre på dem tänkte jag att det här kanske skulle kunna vara en linje som någon stark skulle kunna klättra om några år. Åren gick, jag blev starkare, och började försöka. När den väl gick ner visade det sig att det inte var så svårt som jag befarat. En välplacerad häl gör nämligen att man slipper ett vansinnesskutt som skulle vara alternativet.

Det är väl inte så sannolikt att någon kommer repetera den, kanske om någon hälsar på i Småland någon gång. Om man vill ha info om hur man hittar stenen, kan man kontakta mig!

Håll till godo! Jag ger er "Klackarna i taket" ca 6c+


Klackarna i tacket 6c+ First Ascent from jonas nilsson on Vimeo.

Lättja

Bouldersäsongen går mot sitt slut, med lite tur kan man fortfarande få dagar med hyfsat stick. Snart är det dock för mycket mygg och fästingar på Kjuge för att man ska kunna vistas där. För ett tag sedan lyckades jag ta mig upp för Lättja. Ett fint problem som förtjänar mer trafik. Det första flyttet är lite jobbigt, men efter det handlar det om teknisk väggklättring som bjuder på fina flytt och lite spännande höjd. Eftersom det inte klättras så ofta, är ett tips att gå upp och borsta toppen lite försiktigt innan ni går på. Missade detta själv vilket ledde till en lite onödigt spännande urtoppning...

Lättja 7a from jonas nilsson on Vimeo.

Förlösningens dag!

Det var drygt ett år sedan jag tog crimpen på Ferdinand för första gången och minns att jag tänkte, att nu, nu ryker den snart! Det var ju inte riktigt sant. Det räcker nämligen inte riktigt med att bara kunna hålla lite i det där lilla vassa goa greppet, man måste till viss del orka dra i det med. Men efter att ha övat på det vid säkert 15 tillfällen började det kännas ganska bra. Sen visade det sig att det inte var helt över efter det lilla skuttet heller. Men med en välplacerad vänsterfot gick även de sista flytten att ta sig igenom. Fin känsla att äntligen få komma upp. Jag var lite orolig att någon skulle hinna slita bort flaket så att den inte skulle gå att klättra längre. Det hade varit tråkigt. Mastercard som jag börjat känna lite på fick ju sitt startgrepp bortslitet av en för starkt dansk för ett par veckor sedan, men den var jag ju inte riktig nära på, eller så känslomässigt engagerad som i Ferdinand.

Det finns ganska mycket lim på Ferdinand. Varje flak som eventuellt skulle kunna lossna är mycket omsorgsfullt limmat. Det här kan man ju tycka olika om, generellt är väl folk i Skåne jämfört med Göteborg lite gladare i att limma på stenarna. Det görs nog inte längre i samma utsträckning dock. Tycka vad man vill, men jag hade nog aldrig hunnit klättra Ferdinand om det inte vore för limmet. Å andra sidan vet vi inte hur mycket av greppen som hade blivit kvar, det kanske skulle varit ett annat fint problem istället?

Block-rocking beat är väl ingen superlinje, men den bjuder på ett ganska spektakulärt flytt. Väl värd att klättra tycker jag ändå.

Ferdinand, Block-rocking Beat from jonas nilsson on Vimeo.

En sväng till Göteborg

Väderprognosen såg toppen ut! Peppad som bara den åkte jag mot Götet på fredagseftermiddagen, mån om att klämma in så mycket klättring som möjligt en helg. Körde några timmar i Ulvås på fredagkvällen, Fredrik kom och mött upp. K-pop är fortfarande fin, och Passa den till vänster Fetto och Vinterareten är fortfarande svåra... På lördagen snöade det helt vilt, tvärtemot alla prognoser som lovat sol. Stod två timmar vid Voodoo och väntade på att det skulle sluta snöa. Gav till slut upp och åkte in till stan, när det plötsligt slutade snöa. Lite trött på snö åkte jag ändå tillbaka och lyckades så småningom kravla mig upp. Voodoo är lite konstig när det gäller svårigheten. Sist jag var där hade jag inte en chans att fastna på slopern, den här gången var det andra flyttet som visade sig vara den svåra nöten att knäcka.
Söndagen åkte vi till Sandsjöbacka. Då var jag rätt slut i kroppen efter fredagen och lördagen. Perfekt dag för Oscarsgalan, sol och fruset i kärret. Det kändes lätt upp till sprickan, men crimparna där var lite hala och kändes inte alls bra. Kom dock upp för Armsport, det var kul.
Fick ticka av ett par nya, men det finns mycket kvar jag vill klättra kring Göteborg!


Voodoo from jonas nilsson on Vimeo.

Ett smålandsproblem

Fick ihop Caffe guatte för ett tag sedan. Fint problem som jag kan rekommendera om man skulle vara i krokarna. Hade länge en beta som var mycket jobbigare än vad det visade sig behöva vara. Här är en liten film!


Caffe Guatte from jonas nilsson on Vimeo.

Monolith, en kärleksförklaring.

Hemkommen efter föräldraledigheten kände jag mig i oväntat bra form med tanke på att jag inte klättrat speciellt mycket. Vädret har inte varit det bästa, men har bjudit på en del fina dagar. Efter att ha lagt mycket tid på bland annat Monolith, även under förra (och förförra) säsongen, har jag nu äntligen lyckats klättra denna fina linje.

Monolith är ett ganska intressant problem på det viset att det tycks finnas oändligt många sätt att klättra det. Både när det gäller den fina sprick-klättringen upp till kruxet, och sekvensen för att lösa kruxet. Ska man hoppa? Ska man hålla i klossen, den lilla vassa piggen eller försöka jamma yttersidan av handen i klykan? Jag gillar att det finns många sätt.  Till slut hittade jag ett sätt som passade mig. Om man inte har väldig marginal i graden, skulle jag tro att det är ett av de lättaste sätten att komma upp. Stort tack till Fredrik för tåkroksbetan!

Här är en liten film, där även Babar och Ken Titan är med.


 

three problems at Kjugekull from jonas nilsson on Vimeo.

Fina dagar!

Det har varit lite kallt sista tiden. När temperaturen går ner mot minus 10 hinner man inte klättra så länge innan det blir kallt om händer och fötter. Man får väl välja om man vill stanna hemma för att det är för kallt, eller bita ihop och njuta av att sticket i alla fall är väldigt bra. De där dagarna i maj, när handsvetten rinner och det inte riktigt går att hålla i greppen kommer man ju längta tillbaka till den här tiden. Att det sedan inte finns kryp som mygg och fästingar är ju ett stort plus.
För en del räcker det kanske att få några dagar om året ute, de där dagarna i april och oktober, då temperaturen är precis lagom, det är torrt och soligt. Men om man vill klättra mer, då måste man ju på något vis komma ut även när det tar emot lite för att man vet att man kommer frysa.
Jag har klättrat på ganska mycket dec-jan. Har lite filmer som jag inte kan redigera eftersom min dator är inne på lagning, men de kommer såsmåningom!

Bilden är från en dag då det var många minusgrader, men sol och väldigt bra stick.