Hemkommen efter föräldraledigheten kände jag mig i oväntat bra form med tanke på att jag inte klättrat speciellt mycket. Vädret har inte varit det bästa, men har bjudit på en del fina dagar. Efter att ha lagt mycket tid på bland annat Monolith, även under förra (och förförra) säsongen, har jag nu äntligen lyckats klättra denna fina linje.
Monolith är ett ganska intressant problem på det viset att det tycks finnas oändligt många sätt att klättra det. Både när det gäller den fina sprick-klättringen upp till kruxet, och sekvensen för att lösa kruxet. Ska man hoppa? Ska man hålla i klossen, den lilla vassa piggen eller försöka jamma yttersidan av handen i klykan? Jag gillar att det finns många sätt. Till slut hittade jag ett sätt som passade mig. Om man inte har väldig marginal i graden, skulle jag tro att det är ett av de lättaste sätten att komma upp. Stort tack till Fredrik för tåkroksbetan!
Här är en liten film, där även Babar och Ken Titan är med.
Monolith är ett ganska intressant problem på det viset att det tycks finnas oändligt många sätt att klättra det. Både när det gäller den fina sprick-klättringen upp till kruxet, och sekvensen för att lösa kruxet. Ska man hoppa? Ska man hålla i klossen, den lilla vassa piggen eller försöka jamma yttersidan av handen i klykan? Jag gillar att det finns många sätt. Till slut hittade jag ett sätt som passade mig. Om man inte har väldig marginal i graden, skulle jag tro att det är ett av de lättaste sätten att komma upp. Stort tack till Fredrik för tåkroksbetan!
Här är en liten film, där även Babar och Ken Titan är med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar